Miffonas verkstad!


Det är alltid lika roligt när vi träffas! Rikard och Henke de håller låda och får alltid oss andra att skratta. Vi systrarna Svensson (och en Larsson) är alltid lika flummiga så det bjuds till väldigt många skratt! Det var systrarna som bakade medans killarna stod för maten. Det gick åt tre färdigköpta pepparkaksdegar och två satsar lussekatter. Sofie och Jennie hade inte bakat på flera år så det var ganska roligt att se när de skulle baka!!! Sofie kunde inte förstå varför hennes pepparkakor satt fast på bordet.... Som vanligt är det alltid mycket roligare när man själv varit med. Jag är ganska dålig ppå att förmedla känslan... På tal om känslan. Vi hade verkligen julkänsla med julbak och Celine Dions julskiva i bakgrunden! Extra fint blir det ju när jag och Sofie klämmer i från tårna till låtarna!!!
Killarna fixade till en superb söndagsmiddag! Vi fick fläskfilé med
ugnsbakade morötter. Till det serverades rösti, tomatsallad i
hallonvinäger och tzatsiki!!! Mums! Sedan fikade vi med nybakade
pepparkakor och lussekatter!
Jennie var sedan tvungen att åka hem (ungdomen är trött efter gårdagens nattliga äbentyr) och Rikard åkte för att spela hockey. Jag, Sofie och Henke gick till Smedbyn där det varje år är en liten julskyltning. Det är en kullerstensgata med små affärer som säljer diverse hantverk. Mysigt! Vi träffade på Sara och Pelle och när vi pratat klart med dem var julskyltningen slut..... Så vi gick tillbaka till Sofie och Henke igen. Så nu sitter vi här och ska snart dricka glögg! Jag har haft en härlig första advent!
Ps trots att miffona hade julbaksverkstad, blev resultaten riktigt bra!
Heldag med tjejerna
Efter shoppingen i stan åkte vi tillbaka till Malins lägenhet. Där hade vi mannekäng! Vi var nämligen inte inne i alla affärer tillsammans så vi visste inte hur plaggen såg ut! Alla hade verkligen gjort riktigt fina fynd! Efter en hel dag på stan var alla väldigt flummiga så eftermiddagen bjöd på en hel del felsägningar och väldigt mycket skratt!!!! Jag hoppas verkligen att vi forstätter att träffas så här (som Åse och hennes "tjejer") även när vi blir gamla!!!!
Här var det pyntat!
Idag fick ett tomtepar och en ängel också komma fram. Ska man plocka fram annat pynt också? Gör man inte det senare? Vi bestämde oss iallafall för att plocka fram lite mer pynt längre fram. Vi har i och för sig väldigt lite pynt. Vi har inte så många tomtar och sånt... Det tomteparet som vi tog fram idag har storasyster Sofie gjort! De betyder också mycket! Vad många skickliga människor vi känner! Synd att de generna inte kom till alla syskon... Den söta ängeln hänger på utsidan av vår ytterdörr!
En supersöt adventsgåva
En stund senare ringer det på dörren och där står hon med en supersöt julbock i famnen! Jag sa förra året att jag skulle vilja ha en sådan och det kom min mamma ihåg! Så nu fick vi den som en första adventsgåva! (undra vad vi får de tre andra söndagarna..... hihihihi... nej, jag skojar bara, jag är så nöjd man kan bli med bocken!).


Tänk vad underbart det är att ha en mamma som bryr sig om en och tänker på en! Det är ju faktiskt enormt mycket bättre att ha en mamma som ringer en gång för mycket och är lite hispig när man ska iväg på resor och sånt, än att ha en mamma som inte bryr sig alls.
Från Jönköping till Huskvarna
I Vättersnäs mötte jag upp mamma, Sofie och Meja. Vi gick vidare mot Huskvarna centrum. Där stannade vi och fikade på ett café innan vi gick in i några affärer inne på Rosengallerian. Konstigt nog var det ingen som köpte något... Det är väldigt ovanligt, särskilt när man är i affärer med Sofie! Men jag fick många bra julklappstips!
Efter det gick vi hem till Sofie och Henke på Norrängen i Huskvarna. På vägen dit tittade vi på fina buskar som var täckta i is! Det var riktigt snyggt! Jätte Vist fick också vara med på bild! Väl hemma hos Sofie och Henke gjorde vi pannbiffar och potatismos.



Musiktearpi
Om jag blir lite nere eller arg när jag är hemma av likande saker så drar jag på stereon och sedan är det rockkonsert hemma i vardagsrummet... Då är det både sång och dans som gäller! Det måste vara roligt för grannarna att titta på!!! Det bjuder jag på! Efter en stund då jag både är hes och svettig har lugnet infunnit sig och jag är mycket gladare igen!!
En liten förändring
Mer skratt!!!
Sedan begav vi oss till konserthuset där vi fick skratta i ca 1 timme och 50 minuter! Vi var på Henrik Schyfferts show "The 90s - ett försvarstal"! Det var hur kul som helst! Dessutom hade vi min käre Rikard till vänster om oss och bakom oss satt Mackan Gustafsson!!! Ni som känner dem förstår vad jag menar! De har härliga skratt som gör att man skrattar lite bara för det!!!
Det är riktigt skönt att få skratta ordentligt emellanåt! den här helgen har innehållit mycket skratt så batterierna är verkligen laddade!!! (Det kan behövas när jag har en vecka med möten varje eftermiddag inplanerad...)!

När alla bjuder till!
Innan festen började var vi hemma hos Catta och Emelie på lite förfest. Patrik hade med sig guran och tanken var att vi skulle sjunga och spela lite! Men ni vet ju hur det är med kvinnor.... Vi pratar och pratar... Men vi hann iallafall med två låtar!
Den fantastiska festkommitén hade verkligen gjort ett bra jobb. Det måste ligga mycket förberedelser bakom denna kväll. Hela temat på kvällen visade sig vara "körslaget-schlager"! Så när vi kom fick vi dra en lapp och blev på så vis indelade i lag. Jag hamnade i team Lotta tillsammans med Åse, Christer, Anneli, Hans, Lisbeth och Sussi. När alla hade satt sig bjöd festkommitén på en superrolig inledande show! De kom in en efter en och sjöng varsin låt! De gjorde det riktigt bra! Dessa sex personer blev våra körledare. Vår var givetvis Lotta Engberg!!! På bilden ser ni delar av festkommitén framföra "I love Europe" med Christer Sjögren!!! Efter att ha ätit en god exotisk planka blev det underhållning av en man som heter Ulrik Athurén (förslåt alla boråsare som inser att denna stavning antagligen är helt galen... Jag var nog den enda på festen som inte visste vem denne man var...). Han sjöng och festen drog verkligen igång! Vi dansade både på golvet och några även på stolarna (nej, den här gången gjorde inte jag det...)! När det var lugna låtar fick de få tappra männen som vi har i skaran dansa med diverse olika kvinnor!
Så var stunden inne då de olika lagen skulle visa upp sin låt och göra allt för att vinna det fantastiska priset! Priset var 8 veckors ledighet!!! Rektor Lisbeth skrattade gott åt det!!!

Alla lagen gjorde tappra försök, men ingen var i närheten så bra som det vinnande laget!!! "En
Festen fortsatte med dans och sedan drog vi ner till Borås city där vi svängde de lurviga på Brasseriet! Stöp i säng 02.30 hemma hos Anna-Lena! Tänk vad roligt man kan ha! Hela kvällen var en succé och med så goa arbetskamrater är det svårt att ha tråkigt!!!
Akupunktur nästa
För snart ett år sedan fick jag av ren otur en fotboll i nacken. Det var en elev i åk 6 som drog till bollen ordentligt. Jag tuppade antagligen av och föll till marken. Sedan dess har jag haft ont i nacken varje dag...
Jag var ju hos läkare när det hände och han sa att om det inte var bra efter jul skulle jag gå till en sjukgymnast. Så i januari besökte jag Rosenlunds vårdcentral där jag fick träffa en sjukgymnast. Hon, som så många andra vad gäller det här, tog inte detta på allvar och tyckte bara att jag behövde träna ryggen...
Sedan dess har jag stått ut med värken och hela tiden tänkt "det går nog över snart"... Varför tänker man alltid så? Kanske för att jag blev bemött som jag blev av sjukgymnasten... Man vill ju inte gå till sjukhuset och riskera att de bara tycker att "lilla gumman, det där är ju inget"...
Som tur var har jag en man och andra som bryr sig som tyckte att jag borde söka igen. Så på novemberlovet fick jag en ny tid och en ny sjukgymnast! Han sa direkt att en sådan värk ska släppa på fyra veckor... Så vi bokade in flera tider och han har verkligen vridit och vänt på, ja det mesta faktiskt!!! Efter varje gång har jag haft huvudvärk och det säger han är bra! Då trycker han ju på rätt ställen!!! När han vridit, vänt och klämt och kännt fick jag några olika övningar i hemläxa.
Idag var jag åter hos Robert, som sjukgymnasten heter, och vi kom fram till att övningarna bara gjort värken i nacken värre... Han funderade en liten stund och tyckte sedan att vi skulle testa en akupunkturbehandling. Javisst, sa jag. Vad som helst, bara jag blir av med värken.
Så om två veckor ska jag börja en testbehandling med akupunktur som kommer att vara vid 6 tillfällen. Det ska bli intressant att se vad som händer. Robert sa att antingen händer inget eller så blir det sämre eller så blir det (förhoppningsvis) bättre!!!

Men visst är det konstigt att det kan bero så mycket på vilken person du möter. Det här är ju inte första gången man hör om att den ena säger att det är inget, medans den andra säger att det här är allvarligt. Samma sak gäller ju faktiskt i skolan. Beroende på vilken lärare barnen får, kommer de att komma olika långt... Det är tragiskt...
Tur..... och otur...
Några timmar senare skulle jag duka fram lite kvällsmat... När jag tog ut brödet for sockerströaren med och landade på vårt fina Matteusfat som vi fått i bröllopspresent... Vilken otur... Men tur är att vi har presentkort på iems så att vi kan köpa ett nytt!!!!! Och flisorna av det andra fatet kan ju användas till annat, kanske!!!!
och viktigt är väl att komma ihåg att när det gäller dessa materiella ting så är det ju ingen större fara. Vi kan ju ha roligt åt min kklumpighet i efterhand istället! Och nu får vi ju användning av presentkortet!!!
Roliga förändringar skapar roliga kommentarer!
Så blev det och jag är helnöjd!
Före: Efter:
Det är roligt att klippa sig för att sedan höra olika kommentarer! En del säger inget, vilket i många fall betuder att de egentligen inte tycker att det är så fint... De säger hellre ingenting än ljuger och säger att det är fint. Eller är det inte så?! Några frågar om man klippt sig och följer sedan detta med att det var fint. Kort och gott! Sedan har vi dem (som i detta fall varit vädigt många) som man verkligen förstår att de tycker att frsiyren är riktigt snygg! Min storasyster Sofie tyckte att det var så snyggt att hon lite malligt sa: Detta är MIN syster!!! Givetvis finns ju även dem som inte ens ser att man klippt lugg....
Fast de roligaste är ändå de som utmärker sig! En kollega till mig, Hans, kom fram till mig, räckte fram handen och sa:
"Jag förstår att du är ny här. Jag heter Hans!!!!" Sedan skrattade han och sa att det var snyggt!!! Han är 65år och störtskön!!! En riktig skojare!
En elev till mig kom in i klassrummet, spände ögonen i mig och sa:
"Vad har hänt? Vad har du gjort?" Jag sa som det var att jag klippt lugg och färgat håret... Hon bad mig ta bak luggen och när jag gjorde det andades hon ut och sa lättat "nu är gamla Helen tillbaka!" Det bästa med barn är att de alltid är lika spontana och ärliga! Efter ett tag ville hon själv ha en likadan frisyr!!!
Idag träffade jag en kvinna på en utbildning med Mary Kay som kom fram och presenterade sig. Jag sa att jag heter Helen, men vi har träffats förr... Hon blev helt bestört. Detta var första gånge hon glömt ett ansikte. Var detta ett ålderstecken mån tro? Hon blev otroligt lättad när hon fick veta att jag ändrat mitt utseende sedan vi sågs senast!!!
Det är roligt att ett besök hos Lotta kan skapa så mycket skratt och även förtvivlan!!!! Huvudsaken är ju ändå att jag är nöjd och trivs med mitt nya jag!!!l
Älskade far!
Långpromenad med Sofie och Meja

Efter ett bra tag kunde vi se sjön, men bara en kortare stund... Det var tydligen rätt väg vi gått, vi hade bara trott att vi skulle se sjön under den största delen av promenaden... Trots detta var det en härlig promenad och vi hade så roligt! Det är kul att bara vara ute och gå och prata med Sofie!
Jag undrar bara hur Meja lyckades sova över alla rötter och i alla gropar som vi drog vagnen över....
Shopping i Göteborg
Men det roligaste under denna lilla tripp var ändå Jennie! Hon stod för underhållningen! Det hela började i Borås då Jennie skulle ta sig ut på rv40! Jag sa att hon skulle ta höger, varpå hon börjar svänga åt vänster... Alla är vi lite extra trötta på fredagarna!!! När vi närmade oss Göteborg började hon klaga på att det immade, så jag drog igång fläkten... Nej, nej.. hon menade att det var imma ute... Nej, Jennie... dimma!!! Sedan blev hon jättearg på en lastbil som stod helt fel vid en avfart (jag håller med henne, den stod jättefarligt). Men istället för att köra om och låta det vara ur världen, fortsatte hon köra bakom honom och sa diverse fula visor åt honom... Vid denna tidpunkt skrattade jag och Sofie mer och mer... Så väl inne i femmanhusets parkeringshus körde Jennie fram till automaten och undrade vilken himla knapp det var hon skulle trycka på.... Hm, kan det vara den som blinkar?!! Hon fick biljetten och då slog det henne.... hon hade aldrig kört i ett parkeringshus förr.... Vi måste byta plats... Nu bryter Sofie fullständigt ihop och skrattar hejdlöst i baksätet!!! Det slutade med att Jennie körde i ilfart upp i spiralen på ettan... Det är tur att hon själv förstod att det hela var väldigt roligt för oss andra!!!
Tack systrarna Svensson för att ni finns!!!
Rikard! Det är ingen dålig skruttefia du är gift med...
Gissa om jag blev förvånad....
..... och glad! 83% likhet med självaste Julia Roberts!!!
(alla kanske inte håller med mig om att hon är snygg, men jag är nöjd!!!).
Här ser ni resultatet!!!

En helt vanlig dag i november
Även om jag inte hade skapat en blogg idag hade det ändå inte varit en helt vanlig dag... Det hela började idag klockan 8.20 i skolan. Vi skulle precis ha samling och en pojke i klassen vippade på sin stol. Tillslut ramlade ha baklänges (detta var enda gången jag inte sagt till att man inte ska vippa på stolarna...), men som tur var slog han sig inte. Bara fem minuter senare slog han i sin fot i en hylla och fick nog ganska ont.
Tror ni inte att dagen slutade med att han gick hem med ett brutet nyckelben.....
...Jag tyckte så himla synd om honom. Samtidigt var jag väldigt stolt över honom. Han var verkligen tapper! Han satt i klassrummet och visst hade han lite ont, men jobbade ändå på med diverse uppgifter som vi gjorde tillsammans (dock ville han inte skriva). Vi kunde inte se att något var brutet, men jag bokade ändå in en tid hos skolsköterskan och till en början såg allt bra ut. Hon kunde inte se eller känna något som var fel. Tills han skulle ta på sig sin tröja igen... Då hoppade liksom benet ur och pekade sedan ut så att man verkligen såg att något hänt. Jag tänker fortfarande på hur ont det måste ha gjort. Usch, stackarn. Jag hoppas verkligen att han kommer till skolan imorgon! Han är en sådan glädjespridare!
Vilken dag...
