För snart ett år sedan fick jag av ren otur en fotboll i nacken. Det var en elev i åk 6 som drog till bollen ordentligt. Jag tuppade antagligen av och föll till marken. Sedan dess har jag haft ont i nacken varje dag...

Jag var ju hos läkare när det hände och han sa att om det inte var bra efter jul skulle jag gå till en sjukgymnast. Så i januari besökte jag Rosenlunds vårdcentral där jag fick träffa en sjukgymnast. Hon, som så många andra vad gäller det här, tog inte detta på allvar och tyckte bara att jag behövde träna ryggen...

Sedan dess har jag stått ut med värken och hela tiden tänkt "det går nog över snart"... Varför tänker man alltid så? Kanske för att jag blev bemött som jag blev av sjukgymnasten... Man vill ju inte gå till sjukhuset och riskera att de bara tycker att "lilla gumman, det där är ju inget"...

Som tur var har jag en man och andra som bryr sig som tyckte att jag borde söka igen. Så på novemberlovet fick jag en ny tid och en ny sjukgymnast! Han sa direkt att en sådan värk ska släppa på fyra veckor... Så vi bokade in flera tider och han har verkligen vridit och vänt på, ja det mesta faktiskt!!! Efter varje gång har jag haft huvudvärk och det säger han är bra! Då trycker han ju på rätt ställen!!! När han vridit, vänt och klämt och kännt fick jag några olika övningar i hemläxa.

Idag var jag åter hos Robert, som sjukgymnasten heter, och vi kom fram till att övningarna bara gjort värken i nacken värre... Han funderade en liten stund och tyckte sedan att vi skulle testa en akupunkturbehandling. Javisst, sa jag. Vad som helst, bara jag blir av med värken.

Så om två veckor ska jag börja en testbehandling med akupunktur som kommer att vara vid 6 tillfällen. Det ska bli intressant att se vad som händer. Robert sa att antingen händer inget eller så blir det sämre eller så blir det (förhoppningsvis) bättre!!!

Men visst är det konstigt att det kan bero så mycket på vilken person du möter. Det här är ju inte första gången man hör om att den ena säger att det är inget, medans den andra säger att det här är allvarligt. Samma sak gäller ju faktiskt i skolan. Beroende på vilken lärare barnen får, kommer de att komma olika långt... Det är tragiskt...