Vakande klockan 04.00 av en fruktansvärd smärta i foten. Det var som att vakna och inse att det inte bara var en mardöm utan att det faktiskt var verklighet... Det var en verklig mardröm. Jag väckte Rikard och tog min medicin. Medan vi väntade på att den skulle börja värka satte han sig och masserade mitt ben. Allt för att få värken att släppa lite. Det hjälpte och jag är så tacksam för att han orkade med detta (han kom hem från festan vid ett-tiden... schysst fru han har som drar upp honom strax därefter för att få massage...). Tabletterna hjälpte inte så jag fick ta en till starking (helt okej enligt sjuksköterskan vid fortsatt smärta) och först då började värken släppa sina djävulska klor. Det går inte att förklara smärtan, den var obeskrivlig. Tabletterna gjorde mig skönt dåsig och något efter fem somnade jag igen. Hemsk timme....

Idag är det andra advent och Rikard är iväg på en släktmiddag med min släkt! Mormor bjuder alla i släkten på middag i Vrigstad eftersom hon snart fyller år! Själv har jag läst i Dan Browns "Den förlorade symblen". Den är snart slut och grymt spännande så jag ska läsa vidare nu!