Himlen
De senaste veckorna har varit upp och ner. Det har funnits stunder då jag har tänkt tillbaka på tiden då farmor var frisk och då har jag både skrattat och gråtit. Sen har jag fått mycket frågor på jobbet om begravningen och om hela situationen. Då har jag gått igenom allt som hänt de senaste 11 åren i huvudet och berättat endel utav det. Det har varit jobbigt, men jag har ändå lyckats att inte gråta på jobbet... Även om ögonen tårats då och då. Jag uppskattar verkligen allas stöd och allas omtanke! Anna-Lena, du har varit fantastisk! Vi har inte träffats mycket, men varje gång vi gjort det så har din omtanke lyst omkring dig!
I måndags berättade jag för eleverna att jag skulle vara ledig idag, varpå de frågade vad jag skulle hitta på. När jag berättade om begravningen var även de otroligt gulliga och omtänksamma. Vi samtalade en stund om döden och så även igår. Det är intressant att prata om sådana svåra saker med dem. Barn tänker lite annorlunda och det kan vara väldigt fina tankar de har.
Bitar ur vårt långa samtal igår:
- Var är din farmor? frågade en flicka i klassen.
- Var tror du att hon är? frågade jag tillbaka.
- I himlen!
- Är hon där med din farmor?
- Ja!
- Vad tror du att de gör?
- De sjunger Blinka lilla stjärna! sa hon och ett brett leende spreds i hennes ansikte.
- Ja, de kanske kan starta ett band tillsammans! svarade jag, leendes med tårar i ögonen.
Det finns många som inte tror på himlen. Jag personligen tycker att det är en fin tanke att tänka att farmor är där uppe bland molnen och alla himlens änglar! Jag har alltid trott på änglar och varför sluta nu? Jag kommer alltid att tänka på min farmor när jag hör Blinka lilla stjärna!!! Vilken underbar tanke! Ja, jag tror också att min och flickans farmor sjunger där uppe för oss!
En annan del av samtalet:
- Helen, det är en sak jag inte förstår, sa en pojke.
- Berätta.
- Man begraver människor i jorden. Man gräver ju ner dem i marken. Men Gud är ju i himlen. Hur kommer människorna från marken till himlen?
Ja, vem vet? Det är väl bara vår egen fantasi som kan svara på den frågan. Men visst är det en befogad fråga?
Igår när eleverna slutade stod en av de äldre pojkarna och tittade på mig. Jag såg att det var något han ville säga... Tillslut kom har fram till mig, gav mig en stor kram och sa "lycka till imorgon". Visst är de fina!
Farmor i den fina blå klänningen som hon köpte till mitt dop! (ritad av mig)
I måndags berättade jag för eleverna att jag skulle vara ledig idag, varpå de frågade vad jag skulle hitta på. När jag berättade om begravningen var även de otroligt gulliga och omtänksamma. Vi samtalade en stund om döden och så även igår. Det är intressant att prata om sådana svåra saker med dem. Barn tänker lite annorlunda och det kan vara väldigt fina tankar de har.
Bitar ur vårt långa samtal igår:
- Var är din farmor? frågade en flicka i klassen.
- Var tror du att hon är? frågade jag tillbaka.
- I himlen!
- Är hon där med din farmor?
- Ja!
- Vad tror du att de gör?
- De sjunger Blinka lilla stjärna! sa hon och ett brett leende spreds i hennes ansikte.
- Ja, de kanske kan starta ett band tillsammans! svarade jag, leendes med tårar i ögonen.
Det finns många som inte tror på himlen. Jag personligen tycker att det är en fin tanke att tänka att farmor är där uppe bland molnen och alla himlens änglar! Jag har alltid trott på änglar och varför sluta nu? Jag kommer alltid att tänka på min farmor när jag hör Blinka lilla stjärna!!! Vilken underbar tanke! Ja, jag tror också att min och flickans farmor sjunger där uppe för oss!
En annan del av samtalet:
- Helen, det är en sak jag inte förstår, sa en pojke.
- Berätta.
- Man begraver människor i jorden. Man gräver ju ner dem i marken. Men Gud är ju i himlen. Hur kommer människorna från marken till himlen?
Ja, vem vet? Det är väl bara vår egen fantasi som kan svara på den frågan. Men visst är det en befogad fråga?
Igår när eleverna slutade stod en av de äldre pojkarna och tittade på mig. Jag såg att det var något han ville säga... Tillslut kom har fram till mig, gav mig en stor kram och sa "lycka till imorgon". Visst är de fina!
Farmor i den fina blå klänningen som hon köpte till mitt dop! (ritad av mig)
Kommentarer
Postat av: veronica Nyberg
Ja, vilka elever vi har! De är alldeles underbara! De pratar verkligen ur hjärtat, ingen påhitt där inte. Vi kan vara stolta över de, men lite får vi ta åt oss, vi har ju skapat dem så, eller!? Emelie kommer båder torsdag och fredag. Hon var glad att jobba. Krya på din älskade vän!!
Kram kram
Postat av: Linda
Har tänkt på dig idag och hoppats att du haft det ganska "okej", trots allt...
Ta hand om dej!!
Kram
Linda
Postat av: Emelie Lindström
Beklagar verkligen sorgen! Visste inte att det var din farmor. Vet hur det känns att förlora en som står en nära. Hoppas att du mår bra trots omständigheterna och att du blir frisk snart :) Kram!
Trackback
