Jag har alltid tyckt att det är extra roligt med "vanlig post", dvs sådan som man får i sin brevlåda. Det är så smidigt med sms och mail och man får dem i massor att det inte blir så speciellt. En inbjudan osv är ju faktiskt roligare att få via posten, tycker jag! På min födelsedag blev jag jätteglad för alla grattissms (missförstå mig inte), men gladast blev jag av det lilla kortet som väntade på mig där hemma! det var goa Sofia som skickat!!! Jag blir arg varje gång jag själv glömmer bort att skicka ett kort eller vad det nu är...

Men, nu till saken. Idag när jag kom hem väntade två brev på mig! det ena var ett sådant där man helst vill vara utan (post i form av räkningar vill jag helst slippa), men det andra var en riktig stämningshöjare! Ett förvånat och glatt leende spreds i mitt ansikte!!! Till mig?!!! Vem är det som känner mig så väl och vill överraska mig?!!! Hm...

Jag brukar alltid försöka lista ut vem avsändaren är genom att titta på handstilen! Så även denna gång... Men det enda jag kunde konstatera var att avsändaren inte visste om att jag gift mig (eller glömt det). Brevet var adresserat till helen Svensson! På brevet hade personen även ritat några blommor. Om blommorna (och stilen) varit av ett annat slag hade jag vetat att det var Veronica, men dessa ledtrådar sa mig verkligen ingenting....

Jag öppnade brevet och där i låg en present och ett kuvert!!! Ååååå, vad roligt...... och spännande!!!


Det var sen det hände.... Jag öppnade kuvertet och började läsa! Nu fick geniknölarna verkligen arbeta (de få som är uppe...)... Jag blev lte fundersam när kortets förtryckta text löd:"En liten hälsning..... tänkte att en uppmuntran skulle passa bra nu." Visst finns det saker som ibland gör dagarna lite nedstämda, men inget som jag behöver uppmuntras för... Men så tänkte jag att lite uppmuntran en vanlig vardag då inget speciellt har hänt är ju aldrig fel! Vem vill inte ha det?!!

Jag läste vidare (det som personen själv skrivit): "Samt en present som hjälper till att hitta lugnet och varva ner. Bamsekram vännen min. Tycker om dig" undertecknat "Ullis". Jag läste det flera gånger (och har läst det ännu fler gånger sedan dess) och jag blir inte klokare. Min första tanke var "vilken hemsk vän jag är, jag vet inte ens vem Ullis är....".  Men nu tror jag att denna gulliga Ullis har skickat detta till fel Helen... Stackars den rätta Helen som inte kommer att få sin uppmuntran. Vad ska jag göra? Jag efterlyser Ullis, vem är du?!!

Presenten innehöll en pocketbok "Lyckan, kärleken och meningen med livet" och handlar om en kvinna som tillslut tar det svåra beslutet att lämna man, hem och karriär för att ta reda på vad hon egentligen vill med livet. Låter bra och ska definitivt läsas!