Jag har ju utlovat berättelsen om hur vi träffades, Rikard och jag... Jag ska försöka korta ner den lååånga versionen!!!


Vi träffades på psyket (här ska man alltid göra en konstpaus för att få se folks reaktioner)! Det är faktiskt sant... Rikard jobbade som syrra och jag som städerska! Det var alltså love at work (men nej, nej inte så som ni tänker... det hände absolut inget i min städskrubb!)! Vi träffades för 4,5 år sedan. det var på sommaren och vi hade båda sommarjobb. Jag jobbade på en helt annan avdelning, men min kompis Angela jobbade på Rikards avdelning. Så då kunde vi ju städa tillsammans!!! Lägligt! Det gjorde att jag kunde spana in den där snygga killen som vi kallade för afrika. Vi visste inte vad han hette och han hade ett halsband med afrika! (som senare ledde till kommentaren: Men Helen han är ju inte svart! från en av mina vänner!!!) Men det hände inget den där sommaren...

Senare på hösten sprang vi på varandra i källaren. Vi skulle båda åka hem efter en dag på jobbet. Vi började prata och kunde liksom inte sluta! Efter ett bra tag sajag att jag var tvungen att gå hem. Då var Rikard snabb på att fråga om han fick skjutsa mig!!! Så blev det givetvis! Vägen hem tillmig väar kort och när vi parkerat utanför var vi allt ifrån färdigpratade... Någon timme senare (det kan oxå har varit längre) kom jag på att min lillasyrra väntade mig (hon bodde hemma hos mig vid denna tidpunkt)... När jag tog upp mobilen såg jag att jag var bombaderad med missade samtal och sms... Oups... Jag förklarade för Rikard och han frågade om han fick låna toaletten innan han åkte vidare. Så vi kommer in i min lägenhet och möts av en upprörd och ledsen Jennie... Hon var helt förtvivlad... Jag hade nämligen ringt hem och sagt att jag börjar gå från sjukhuset nu, är hemma os 20 miunter... Hon var alltså jätteorolig och trodde att något hade hänt. Detta visade sig nu genom att hon skällde och skällde... Och vem är du då? snäste hon fram till Rikard... Och inte nog med det... Då kom mamma fram bakom garderoben... Jennie hade ringt henne och hon hade kommit för att hjälpa Jennie att hitta mig... Rikard hälsade artigt på både Jennie med de blixtrande ögonen och mamma med det uppläxande talet, sedan smet hanin på toaletten... Märkligt nog smet han snabbt ut från lägenheten och vi sa hej då till varandra i trapphuset.... När jag kom in igen sa Jennie: Jag hoppas verkligen att du tog hans nummer! Det hade jag inte....

Det dröjde enda till juldagen innan vi träffades igen. Då jobbade jag som bartender på Huset och det visste Rikard om. Så han kom in tillsammans med en snygg blon tjej och jag tänkte att nu är det definitvt kört... Men senare hängde Rikard i baren tillsammans med hand kusin. När jag tyckt att det gått alldeles för lång tid gick jag fram med enn lapp med mitt nummer och bad honom ringa!!!! Och på den vägen är det!

Att han inte skrämdes iväg för gått av mamma och Jennie är ett under... För det är jag evigt tacksam!!! Här kommer en bild på platsen där Rikatrd friade till mig! En vacker trappa vid Sacre Cour i Paris!