Jag kan ibland känna att jag står och skriker i ett rum fullt av människor, men ingen tycks höra mig... Det känns som om jag ibland är helt ensam om vissa åsikter, att människor inte förstår mitt synsätt och att jag verkar vara "svår"... Självklart ska inte alla tycka lika och absolut inte vara lika, men en förståelse hade ju ändå varit skönt...

Jag har under min uppväxt varit mobbad och utanför gemenskapen fler än en gång. Det är ofta jag tänker att det kanske bara beror på att jag är så "udda" och "svår" att vara med... Det kan ju mycket väl ha varit mitt beteende och kanske att jag säger vad jag tycker när någon frågar... Inte  vet jag, men ibland blir jag lite "djupare" i mitt tänk kring dessa frågor... 

Tro inte att jag sitter här hemma i min ensamhet och deppar nu... Jag försöker bara sätta ord på hur jag ibland känner mig... Jag dricker faktiskt vin, äter en massa godis och myser framför tvn just nu!!!! Saknar bara ett gott sällskap.... Tur att Jennie är påväg!!!! Systermys med Idol!



Hittade en superbra text om (ungefär) detta:

"Friends?" Voive of Lieve Mortensen
I'm the chewinggum stuck to your sole.
I'm the rain that soaks your trousers.
I'm the crumbs in your bed.
I'm the shoelace that breaks when you're in a hurry.
I'm the rubbish you forgot to put in the bin.
I'm the person who forgets to listen when you talk.
I'm the glob of toothpaste on your newly washed sweater.
I'm the song you can't get out of your head.
I'm the monotonous sound that wakes you up when you take the morning of.
I'm the clothes you've become tired of.
I'm the shoe that chafes your foot.
I'm the food too many calories.
I'm the wind that wrecks your hairdo.
I'm all the people that stare when you're feeling sad.
I'm the headace the day after.
I'm the telephone that rings when you've just fallen asleep. 
Will you still be my friend?