Idag är det kallt, riktigt kallt... Brrr.... Å då pratar jag inte om ute, utan inne.... Visst, det är ju ännu kallare utomhus, men inne ska det väl ändå inte behöva vara så kallt? Eller? Vi har över lag en kall lägenhet, vilket är toppen på sommaren, men på vintern kan det ibland bli hemskt. Jag tror att det är nåt fel.... Det gäller att verkligen klä sig rätt! Igår hade vi underställ och fleece på oss inne... Det får bli mycket te idag!

Jag har en mysig bok som heter "Det är aldrig kört". Den har jag fått av Rikard och är en sådan där bok som man läser om igen, då och då. Den innehåller korta berättelser med mycket tanke bakom.

Här kommer delar av en text:


Om en hund vore din lärare, skulle du kanske lära dig saker som dessa:

♥ När någon du älskar kommer hem, spring alltid och möt dem.

♥ Låt alltid känslan av frisk luft och vinden mot ditt ansikte vara anledning nog för extatisk lycka.

♥ Spring, hoppa och lek en stund varje dag.

♥ Ta en tupplur då och då, och sträck alltid på dig innan du stiger upp.

♥ Om det är varmt ute, pausa ibland och lägg dig ner på rygg i gräset.

♥ När du är glad, dansa runt och skaka på hela kroppen.

♥ Njut av den enkla glädjen i en promenad.

♥ Låtsas aldrig vara någon du inte är.

♥ När någon har en dålig dag, var tyst, sätt dig nära och erbjud tröst genom att bara vara.

Lexie skulle nog lägga till: pussas ofta!

Jag tycker att det är ganska roande att lyssna på när människor försöker förklara något och så hittar de inte de rätta orden. Då måste de förklara så att lyssnaren förstår vilket det där ordet är! Min storasyster är inte den bästa på att förklara så att andra kanske direkt förstår vad hon menar, men det är otroligt underhållande!!! I Thailand kombinerade hon teckenspråk och thaiengelska när hon skulle göra sig förstådd!!! Ibland gick det toppen, andra gånger mindre bra...

I skolans värld handlar det mycket om att hitta synonymer eller att kunna förklara ett svårt ord eller sak med andra ord, så att alla barn kan förstå. Det är inte alltid lätt, tro mig jag har krånglat till det ordentligt några gånger och verkligen fått radera allt och backa tillbaka.... Det är en utmaning, en rolig sådan!

Här om dagen undrade Bettan varför jag hade tagit bort förlängningssladdarna på min blogg... Jag fattade ingenting.... Men så började hon förklara vad det var hon menade och då förstod jag att hon menade länkarna! Vi skapar oss många ord för saker och ting, och visst var det en härlig koppling med förlängningssladd!!! Så jag förklarade att mina länkar finns i dropmenyn direkt under min header! Så nu när hon har hittat förlängningssladdarna igen är hon nöjd!!! hihihi!!!

Nu ska jag äta sushi! Mums!

Jag är en riktig te-tjej! Jag älskar att krypa upp i soffan med en kopp te, särskilt under denna tid som nu är här. Under hösten och vintern blir det extra många koppar! Jag blir så härligt varm av det och dessutom är det ju så himla gott! Det finna mängder av olika tesorter och jag tycker om att testa ny! En kompis till mig äger Kahls på A6 så där blir det en hel del besök!

Nu ska jag ta en kopp rabarber-grädd-te! MUMS!!!


(ps nu har jag lite lov!!!!!)

Jag kan ibland känna att jag står och skriker i ett rum fullt av människor, men ingen tycks höra mig... Det känns som om jag ibland är helt ensam om vissa åsikter, att människor inte förstår mitt synsätt och att jag verkar vara "svår"... Självklart ska inte alla tycka lika och absolut inte vara lika, men en förståelse hade ju ändå varit skönt...

Jag har under min uppväxt varit mobbad och utanför gemenskapen fler än en gång. Det är ofta jag tänker att det kanske bara beror på att jag är så "udda" och "svår" att vara med... Det kan ju mycket väl ha varit mitt beteende och kanske att jag säger vad jag tycker när någon frågar... Inte  vet jag, men ibland blir jag lite "djupare" i mitt tänk kring dessa frågor... 

Tro inte att jag sitter här hemma i min ensamhet och deppar nu... Jag försöker bara sätta ord på hur jag ibland känner mig... Jag dricker faktiskt vin, äter en massa godis och myser framför tvn just nu!!!! Saknar bara ett gott sällskap.... Tur att Jennie är påväg!!!! Systermys med Idol!



Hittade en superbra text om (ungefär) detta:

"Friends?" Voive of Lieve Mortensen
I'm the chewinggum stuck to your sole.
I'm the rain that soaks your trousers.
I'm the crumbs in your bed.
I'm the shoelace that breaks when you're in a hurry.
I'm the rubbish you forgot to put in the bin.
I'm the person who forgets to listen when you talk.
I'm the glob of toothpaste on your newly washed sweater.
I'm the song you can't get out of your head.
I'm the monotonous sound that wakes you up when you take the morning of.
I'm the clothes you've become tired of.
I'm the shoe that chafes your foot.
I'm the food too many calories.
I'm the wind that wrecks your hairdo.
I'm all the people that stare when you're feeling sad.
I'm the headace the day after.
I'm the telephone that rings when you've just fallen asleep. 
Will you still be my friend? 

 

Matte är ett sådant där ämne som många barn har svårt med och som pga av alla sidor fyllda med tal sida upp och sida ner, också tycker att det är tråkigt. Det finns många sätt att få matten att bli roligare! Det finns en massa spel, man kan ju leka affär osv.

För att få barnen i klassen att känna ännu mer glädje för matten än vad jag kan göra i skolan, tog jag med dem till Matematikpalatsen på Navet i Borås. Det är en hel ny avdelning där och de hade verkligen lyckats med den! Barnen var intresserade från första stund då vi mötte Sonja! Den första kvinliga proffesorn i matematik! Hon tog oss med till matematikens värld genom en rad olika roliga spel! Det första hette karamellen och den som vann fick just en karamell!!!! Det var riktigt roligt och väldigt bra! Många tips till mig också!!! Så nu blir et att tillverka fler spel! Gör ett besök, du också!

Matematikpalatset är roligt, både för små och stora!

Jag har alltid haft svårt för att stå framför en massa människor och tala, sjunga eller vad det än varit. Det enda som jag gjort är ju att dansa på scenen!! Att stå framför barnen i skolan är en helt annan sak...

Men under några bröllop den senaste tiden har jag varit uppe på scenen med småsaker och igår kom det stora provet.... Vi var värdpar på Rikards kusin Carlonie och henns Patriks bröllop igår.... Vi höll alltså i hela baletten..... Å, vi gjorde succé!!!! Det var supernervigt i början, men efter första framträdandet var det över!!! Så kanske är jag nu botad!!!? Det var riktigt roligt att vara värdpar och det kändes som om de flesta tyckte att vi gjorde ett bra jobb! Brudparet sa att de var jättenöjda och många andra var framme och berömde oss! 

För oss gick kvällen i ett och vi hade inte tid för nåt annat än pplanera och styra ihop allt med talare, serveringspersonal och annat... Så därför blev det ett kort!!!

Grattis Carro och Ptarik! Lycka till!

Hösten är för mig halsdukar, mysiga höstpromenader, röda vackra löv, mys framför brasan,  mys i soffan, romantiska filmer och givetvis nyplockad svamp! Tyvär har vi inte varit ute på någon svampplockning i år (om man inte räknar med den misslyckade gången i stugan.....)... Men idag hittade jag något att överraska Rikard med! Nyplockad svamp på påse i något sötare variant!!!

Hittade även en SÅ SÖT skål med lock! Passar väldigt bra till de söta svamparna!!!

I tisdags var jag med i en fototävling! Det var första tävlingen för mig så det var spännande!!! Dessa två bilder kom på andra plats i sina respektive "klasser" sommar och grönt:

Jag är bra virrig ibland.... I tisdags gjorde jag en grej på jobbet som fick mig att skratta högt i min ensamhet.... Efter att eleverna åkt hem vid halv tre har vi lärare planeringstid. Jag gick och fixade lite och skulle försöka skriva ut en grej på datorn. Det funkade inte (vilken skräll.....) så jag tänkte att jag testar inne hos Ragnhild. Hon var inte där så jag fick starta upp hennes dator. Den visade sig vara ännu mer seg än våran gamla dator.... Hur det nu är möjligt... Under tiden jag väntade på att den skulle startas upp tänkte jag att jag passar på att gå på toaletten. Ragnhild har ett väldigt speciellt klassrum (som egentligen är arbetsrum för oss lärare...) och därför har de en toalett där inne (vi andra har den i kapprummet). När jag satt där på toan upptäckte jag plötsligt att jag hade dörren öppen..... Uuups!!! Vad tänkte jag på egentligen...... antingen blir man som man umgås (elever i klassen), eller så var jag bara helt virrig (inget ovanligt)  eller så tänkte jag att jag var hemma.... hihihihi!! Tur att ingen kom in!!!

 

För mig är det vardagslyx att kunna krypa upp i soffan eller fotöljen och läsa en riktigt bra bok, hur länge jag vill! Ofast när jag jobbar är jag alldeles för trött när jag kommer hem och orkar därför inte läsa. Jag somnar liksom efter någon sida, hur bra boken än må vara... Så nu njuter jag verkligen av denna lyx i överflöd!!! Just nu läser jag Stieg Larssons "Flickan som lekte med elden". Det är en väldigt bra bok och den börjar precis att bli spännande!



Så mina sista tre dagar av semestern kommer nog att bestå mycket av min "vardagslyx"! Fast nu när det är så fint väder sitter jag givetvis ute så att jag samtidigt får njuta av solens sköna strålar!

Ofta funderar vi på tid. Nästan alltid säger vi att tiden springer ifrån oss. Just nu tycker jag att tiden är precis så "snabb" som den ska vara! Det känns inte som om den springer ifrån mig! Jag har fortfarande tre veckors semester kvar och sen är jag definitivt redo att börja jobba! Det ska bli riktigt roligt i höst!!! Spännande med ny klass!



Hittade iallafall det här om tid på nätet! Tyckte att det var ganska bra.


V A D  Ä R  T I D ?

  

Hur lång tid är tio år?

Fråga paret som nyligen skilt sig.  

Hur lång tid är tre år?

Fråga en nybakad student.

Hur lång tid är ett år?

Fråga eleven som måste gå om nian.

Hur lång tid är en månad?

Fråga mamman till en för tidigt född baby.

Hur lång tid är en vecka?

Fråga chefredaktören på en veckotidning.

Hur lång tid är en timme?

Fråga de förälskade som väntar på att träffas.

Hur lång tid är en minut?

Fråga den som just missade flyget, tåget eller bussen.

Hur lång tid är en sekund?

Fråga den som överlevt en olycka.

Hur lång tid är en hundradels sekund?

Fråga den som tagit silver i OS.

Tiden väntar inte på någon. Värdesätt varje ögonblick!!

Tittade på Nyhetsmorgon nyss. Två psykologer gästade programmet och det var väldigt intressant att höra dem prata om typiska "problem" bland kvinnor och män. En sak de sa som var väldigt roligt var att kvinnor är mycket mycket bättre på att komma ihåg vad som sagts i tex ett samtal. HA! tänkte jag då!!! Jag och Rikard har flertalet gånger haft "nej-det-var-så-här-vi-sa-diskussioner" och nu är det ju överbevisat vem som har rätt!!! Enligt psykologerna vinner alltid kvinnorna dessa diskussioner!!! Så enkelt var det!!!!

Psykologi betyder ju läran om människans beteende så min beslutsångest måste ju komma in här då... Jag vet att jag nämt det många gånger förrut, men jag kan verkligen tycka att det är jobbigt. Jag kan stå länge framför spegeln eller i en affär och "diskutera" med mig själv (än har det inte gått så långt att jag pratar med mig själv... jag tänker bara i huvudet!). Ska jag köpa den här? Nej, men jag behöver ju inte den, eller ah den kan ju vara bra att ha... Hm, den är ju så söt! ja...nej...eller.... kanske ska jag... eller varför, ja varför inte... när ka jag använda den? jo men då är det ju bra, eller?... Varje gång önskar jag att jag hade haft någon med mig som kunde hjälpa mig med mitt beslut... Rikard är bra, han säger vad han tycker!

Men igår köpte jag en klänning och där beslutade jag mig relativt fort (fast det hjälpte ju givetvis att Rikard var med!!)

I bla radio och tv är det mycket prat om bla bröstcancer, det finns rosa bandet och det finns stora galor med insamlingar. Detta tycker jag är jättebra, men männen då? I allt detta har de helt "glömts bort", eller är det skämmigt att prata om? Jag förstår inte rikgtigt varför.

Därför blev jag glatt överraskad av mustaschkampen! Det var ett tag sedan som jag och Rikard såg den lilla mustaschen i tv-rutan. Vi undrade vad det var och Rikard tyckte att det såg ut som Pringles mustaschen... Senare fick vi veta att det var en kampen mot prostatacancer. Äntligen något för männen!

Nästa gång vi var på stan köpte vi mustaschen!!! Som jag har sagt innan, så är det bättre att bidra på något litet sätt än inte alls.

Visste ni att det är en man i timmen som får prostatacancer? Prostatacancer är den vanligaste formen av cancer i Sverige idag, men forskningen ligger efter.

Det är ofta jag är väldigt stolt över barnen i skolan! De är så otroligt duktiga! De kämpar och gör sitt allra bästa i varje situation! Det är alltid kul när man kommer med eget gjort material som barnen slänger sig över och verkligen tycker om! Då är man ju lite extra glad!

Så här i slutet av terminen (kan inte fatta att det är sommaravslutning nästa fredag...) är det många saker som ska göras färdigt. Vi har under läsåret jobbet med Sverige. Då har barnen fått göra en egen bok om Sverige. I veckan var det dags att sätta ihop de lösa bladen till en bok! Gissa om de var stolta!!! Det verkligen tindrade i ögonen på dem och de satt som förundrade! På vår samling brukar jag alltid läsa eller så spelar vi något spel. Men den här dagen satt alla med sin egen Sverigebok och läste om vad de själva skrivit! Då är man extra stolt lärare! Det är fantastisk roligt att se hur stolta barnen är över det de har gjort och hur glada de är för det färdiga resultatet! Förstår ni att det är roligt att jobba i skolan?!!

Det är givetvis inte enbart min förtjänst att det blir så bra... Jag har ju underbara assistenter som både hjälper barnen och mig! TACK!

Ena dagen underbar vår med värme så att man tror att sommaren står runt hörnet.... Nästa dag riktigt busväder med rejäl vind, snö, hagel och isande kyla som borrar sig in i benmärgen.... Fy bubbland.... Aprilvädret har kommit redan i mars.... Kommer det att fortsätta så här enda in i april?... Jag vill ha vår NU med värme och sol!

Jag sitter här och tittar på Vättern. Det blåser ordentlig så det går vågor på sjön... Åååå jag längtar till sommaren.... Kommer särskilt ihåg en sommardag 2007 då vi faktiskt hade tropisk värme här!!!! (minst 20grader varmt under hela dygnet!). Då lämnade vi nästan inte Vätterns härliga svalka (fast den dagen svalkade den ju inte lika mycket givetvis....). Kanske skulle man ta en sistaminuten resa på påsklovet....

Ja, det locker faktiskt att åka iväg ett tag! Jag och Rikard pratade igår om att vi skulel vilja göra om en längre resa, lik den vi gjorde 2006/2007 så vi var borta i nästan 6 månader! Det hade varit grejer det! Jag drömmer mig bort!

Resmålet som lockar mest är helt klart Tanzania! Jag vill uppleva Ngorogorokratern, safari i  Serengeti, se Victoriasjön och gärna bestiga Kilimanjaro! Dessutom vill jag åka runt till de platser där Rikard gått i skolan och bott under hans år i Afrika! Det vore en upplevelse! Resan skulle vi avsluta på Zanzibar!



Det finns många platser jag skulle vilja besöka.... Frågan är bara när det ska hinnas med..... Det kanske kan bli mitt och Rikards pensionärsnöje!!!




Dessutom vill jag utforska Sverige och Norge! Vi bor ju i ett fantastisk vacker land! En utav mina bästa resor är när vi var uppe i Lappland och vandrade! Har ni inte varit där, åk dit! Bestig Kebnekaise, det är storslaget!!!

Den sista tiden har jag hört och själv sagt "vi börjar bli gamla".... Veronica och jag pratade om det i skolan i veckan. Vi kände oss väldigt gamla när vi pratade om levnadssätt, när barnen ska ha jacka eller inte på rasterna, och mycket mycket mer (som kanske inte ska tas upp här......). Vi kände oss iallafall gamla...

Igår på rasten satt jag och Linda och hade samma diskussion... Börjar man bli gammal när man tycker att de unga flickorna har allt för lite kläder på sig, när man ser fram emot lugna myskvällar hemma, när man är ute på krogen (det händer inte så ofta) och tänker att det är skönt att man inte är singel så att man slipper drälla där varje helg i hopp om att hitta någon....?!!

Idag vid frukostbordet konstaterade jag och Rikard att vi faktiskt börjar bli gamla.... Vi vaknader klockan 7.10 i morse och kunde inte somna om.... Båda hörde varningsklockorna: Gamla, gamla, gamla ringde de!!!?

Så nu ska jag åka och handla!!! Det blir jag och gamlingarna!!!!

Uppdatering:
När jag var ute på en liten promenad i vårsolen gick jag förbi en busshållplats. Där stod en kvarglömd rullator.... Är det ett tecken?!!!

Förra veckan när jag var på väg hem från jobbet lyssnade jag som vanligt på Mix Megapol. De gästades av en kvinna som kunde allt om retorik. Det var ett intressant program att lyssna på och något som fastande var att vi i Sverige oftast bara håller kvar ögonkontakten i ca två sekunder innan vi snabbt tittar bort eller tittar på något/någon annat. Överstiger man de där två sekunderna kan man uppfattas som påträngande, särskilt om man tittar alldeles för länge. 

Igår hade vi studiedag! Då kunde jag testa detta i praktiken!!! Så när vi satt i våra disskutionsgrupper tittade jag mycket på hur människorna använde sin blick! Det var himla roligt! I nästan alla fall stämde det med två sekunder! Allra tydligast var det när chefen satt i vår grupp den sista stunden. Han tittade exakt i två sekunder och bytte sedan till nästa eller tittade bort en sekund och mötte sedan blicken igen! Efter ett tag kom jag på mig själv att bara sitta och räkna och inte lyssna så jättmycket på innehållet.... Oups.... mindre bra kanske!!!   

Idag har vi varit på Navet. Dit åker vi en gång per termin med klassen och man bokar olika teman. Förra gången var vi på teknikcirkus, det var superbra! Den här gången hade vi valt ett kroppentema.

Vi kom dit och möttes av en man som tog oss med in i ett rum där det låg massa kranium på golvet. Vi skulle para ihop rätt kranium med rätt djur. Så långt var allt bra och det kändes bra. Men sen erkände den här mannen att han inte visste riktigt vad vi skulle göra eftersom han inte hade planerat något.... Då börjar man ju undra.... Min första tanke var att det berodde att vi var från särskolan... Hoppas verkligen inte att det stämmer. Men visst är det konstigt och tråkigt...

Sen fick vi gå in i ett annat rum där det fanns en massa olika "stationer" med bland annat olika sinnesövningar. Till exempel skulle man blunda och känna på  olika föremål, lukta i burkar och lyssna på ljud i telefonlurar. Det här var verkligen roligt och uppskattat! Barnen sprang från den ena stationen till den andra!

I detta rum fanns denna "kreation"..... Ja, man kan ju börja undra.....
Jag, Veronica och Linda tänkte på precis samma sak och blev därav något fnittriga.... Sen säger mannen att "här kan ni gå in så får ni se vad ni har kommit in i..."! JAPP!!! hihihihi..... Ni ser väl vad det är hoppas jag!!!

Till sist fick vi ta vår vilopuls och sedan fick vi lukta i små burkar och gissa vad de innehöll. Vi fick oxå hålla för näsan, blunda och stoppa något i munnen! Först kändes det sött, sen när man tog bort handen från näsan kändes smaken av kanel! Det var roligt och de flesta barnen vågade göra detta!!! Så efter en trist start blev besöket riktigt bra och barnen hade väldigt roligt (vi med...)! Det är ju huvudsaken!

Begravningar är som tur var inget som jag har mycket erfarenhet av. Jag har varit på två begravningar i mitt liv. Jag tycker att det är jobbigt, men på något sätt skönt att få ta farväl, att få ett avslut.

Båda begravningarna som jag har gått på har varit i samma kyrka, nämligen i Månsarps kyrka. Det är i den "byn" som jag växt upp och i denna kyrka har jag varit så många gånger förr. Det är underligt hur en lokal kan vara så olika beroende i vilken situation man besöker den. Alla andra gånger jag varit här har lokalen andats sprudlande glädje, och nu fanns det bara sorg.  I den otroliga tystnaden hördes bara snyftningar och mitt eget bultande hjärta...

Det var en fin begravning och vi fick ta farväl av vår älskade farmor. Det känns bra att hon äntligen har funnit ro! Det var givetvis mycket tårar, det finns ju så många minnen. När jag träffade farmors syster Lena, var det nästan som att se farmor. Jag har aldrig uppfattat dem som så lika tidigare, men nu såg jag verkligen likheten! Farmor har tvillingsystar som jag aldrig har kunnat skilja på.... Även i onsdags fick jag fråga vem de var!!! De skrattade gott åt detta!

Nu har vi tagit farväl av farmor och jagv et att hon har det bra nu! Hon spelar nog ett parti Åsna!!!



Jag kom hem vid halv fem på onsdagen. Då passade jag på att ringa till mina försäkrningsbolag angående nacken.... Där står det still så att säga... Min handläggare har slutat och jag har inte tilldelats någon ny... hm.... Vid femtiden pratade jag med chefen och han undrade hur det var med mig. Jo, tack det är bra svarade jag. Sen satt jag och Rikard och pratade om allt möjligt. Klockan sex fick jag rusa till toaletten för att inse att jag fått magsjuka.... Vilken himla tur att jag hann gå på begravningen (men jag undrar hur många jag smittat...). Så hela onsdagkvällen, natten och hela dagen igår har jag levt i en dimma. Jag har inte riktigt koll på vad som hänt... Jag har sovit mest hela tiden och där emellan rusat till toaletten.... Visst är det frustrerande att tvinga i sig en banan som tar en timme att äta för att sedan få upp den igen.... Jag undrade om jag skulle kunna sova i natt eftersom jag sov hela dagen igår... Men det var inga problem... Jag sov som en stock. När jag vaknade tog jag farväl av magsjukan!!! Så nu ska jag bara sitta mina 48 timmar i karantän!!! Sen kör vi igen!

De senaste veckorna har varit upp och ner. Det har funnits stunder då jag har tänkt tillbaka på tiden då farmor var frisk och då har jag både skrattat och gråtit. Sen har jag fått mycket frågor på jobbet om begravningen och om hela situationen. Då har jag gått igenom allt som hänt de senaste 11 åren i huvudet och berättat endel utav det. Det har varit jobbigt, men jag har ändå lyckats att inte gråta på jobbet... Även om ögonen tårats då och då. Jag uppskattar verkligen allas stöd och allas omtanke! Anna-Lena, du har varit fantastisk! Vi har inte träffats mycket, men varje gång vi gjort det så har din omtanke lyst omkring dig!

I måndags berättade jag för eleverna att jag skulle vara ledig idag, varpå de frågade vad jag skulle hitta på. När jag berättade om begravningen var även de otroligt gulliga och omtänksamma. Vi samtalade en stund om döden och så även igår. Det är intressant att prata om sådana svåra saker med dem. Barn tänker lite annorlunda och det kan vara väldigt fina tankar de har.

Bitar ur vårt långa samtal igår:
- Var är din farmor? frågade en flicka i klassen.
- Var tror du att hon är? frågade jag tillbaka.
- I himlen!
- Är hon där med din farmor?
- Ja!
- Vad tror du att de gör?
- De sjunger Blinka lilla stjärna! sa hon och ett brett leende spreds i hennes ansikte.
- Ja, de kanske kan starta ett band tillsammans! svarade jag, leendes med tårar i ögonen.
 
Det finns många som inte tror på himlen. Jag personligen tycker att det är en fin tanke att tänka att farmor är där uppe bland molnen och alla himlens änglar! Jag har alltid trott på änglar och varför sluta nu? Jag kommer alltid att tänka på min farmor när jag hör Blinka lilla stjärna!!! Vilken underbar tanke! Ja, jag tror också att min och flickans farmor sjunger där uppe för oss!

En annan del av samtalet:
- Helen, det är en sak jag inte förstår, sa en pojke.
- Berätta.
- Man begraver människor i jorden. Man gräver ju ner dem i marken. Men Gud är ju i himlen. Hur kommer människorna från marken till himlen?

Ja, vem vet? Det är väl bara vår egen fantasi som kan svara på den frågan. Men visst är det en befogad fråga?

Igår när eleverna slutade stod en av de äldre pojkarna och tittade på mig. Jag såg att det var något han ville säga... Tillslut kom har fram till mig, gav mig en stor kram och sa "lycka till imorgon". Visst är de fina!